Styckebruken
Sverige var tidigt ledande på kanonexport, redan på mitten av 1600-talet exporterad Sverige kanoner till Europa, främst från DeGeers bruk i Finspong. Det var inte alla gjuterier som erhöll privilegier för gjutning av kanoner. Ett gjuteri med privilegier att gjuta kanoner kallades för styckebruk.

De större bruken var Finspång som blev privilegierat 1622 men hade produktion sedan tidigare, Åker 1654 men styckegjutning sedan 1588, och Nävekvarn anlagt 1623, okänt när det privilegierat för styckegjutning. Hällefors 1659, Stavsjö 1666, Ehrendahl 1685,  och Svärta, även benämnt Norshammar eller Ullaberg, med privilegier 1695 men med kanontillverkning sedan tidigare, i Under 1700-talet tillkom ytterligare styckegjuterier som hade rätten att gjuta kanoner och  ammunition.

År 1840 fanns endast tre styckegjuterier kvar; Finspång, Stavsjö och Åker.

Förola gruva i närheten av Nyköping ansågs hålla Sveriges bästa järnmalm för stycken. Andra gruvor var Skottvång utanför Åker samt i Katrineholm (Floda sn) som hade två gruvor, Valfalla och Stav. Järnmalm togs även från Persberg och Norberg till kanongjutning. I regel blandades flera olika typer av järnmalm i för att erhålla rätt egenskaper.

hf-styckebruk

stavsjo-bruk

finsp-bruk

akers-bruk

hulta_bruk

Ehrendals-bruk

julita-bruk