Finspångs bruk vid Finspångsån i Risinge socken, Östergötland är ett av de äldsta bruken i Sverige. Under mer än 300 år var det också Sveriges största kanongjuteri. Först ägdes bruket av staten som drev bruket där från mitten av 1500-talet. Holländaren Wellam De Wijk arrenderade verksamheten mellan 1587 och 1599. Bruket stod utan arrendator i 12 år och förföll.

Rika Holländare var intresserade av det svenska järnet och Gustaf II Adolfs krig var dyrt. Genom ett kungligt brev den 16 juli 1618 pantsattes hela Finspångs gods till Louis de Geer för en skuld även om verksamheten stod i Wellam de Besches namn. Det var även de Besche som moderniserade och murade om masugnarna vid bruket. Wellam de Besche var arkitekt och slottsbyggare men hade ett stort intresse och mycket kunskap om järn- och bergsbruk. Louis De Geer som med tiden blev svensk medborgare (1627) kunde 1641 köpa hela egendomen som bestod av 79 ½ hemman i norra Östergötland samt 5 ½ hemman i Dannemora bergslag. Louis De Geer får för sina ekonomiska stöttningar till Kronan under några år helt monopol på kanontillverkningen i Sverige. Undatag fanns för det mycket mindre Huseby Bruk som gjorde sina kanoner av myr- och sjömalm och därför enkelt blev utmanövrerat. Louis De Geer d.y. förlorade monopolet sedan han övertagis bruket efter sin far. Monopolet höll fram till 1655. Nu startade många nya styckebruk upp i Sverige och några större som Åker, Stavsjö, Hälleforsnäs och Ehrendal började mer och mer ta över kontrollen på tillverkningen. De vallonska bruken Huseby, Nävekvarn och Finspång började satsa på export direkt till Amsterdam.


”Finbanker” typisk Finspångskanon med holländska influenser.

Finspångs kanoner har under åren märkts med LDG, F och Finspong.

Louis de Geer, som blev svensk medborgare och adelsman, såg till att Finspång blev centrum för svensk vapenindustri under en lång tid framöver och Finspångs bruk kom att tillhöra hans ättlingar fram till 1856 då det såldes till förvaltaren Carl Ekman. Under 1870-talet fick Finspångs bruk för första gången en allvarlig konkurrent då Bofors bruk också började tillverka kanoner. Man tillverkade inte kanoner enkom för svensk räkning utan man exporterade dessutom till Danmark, Ryssland, Holland och Egypten.

När Louis De Geer tar över industrin år 1618 förde han med hjälp av Wellam de Besche även hit mängder av vallonerna, som genom kontrakt på jobb med bättre lön välvilligt flyttade till Sverige. De Geer lyckades vid sitt första år skeppa ut hela 13 fartyg från Norrköping, lastade med 827 järnkanoner, 8 000 järnstänger, 8 577 harnesk och 10 000 kulor och granater.


Kanoner bärgas från ett vrak i Läsö, Danmark, kanonerna märkta ”LDG” för Louis DeGeer.

Kanontillverkningen vid Finspångs bruk fortsatte fram till årsskiftet 1910/1911 då Bofors bruk övertog verksamheten och flyttade tillverkningen till Bofors. Finspångs bruk och ägor styckades upp i flera olika företag och en period med stora förändringar och omställningar i Finspång inleddes.