En lavett (av franskans l’affût, ”stödet”, ”stativet”) är den ställning eller det underrede av trä, järn eller stål som en kanon monteras i, eller läggs på.  Lavettagets uppgift är att bära upp eldröret, göra det möjligt att rikta (sikta) och att ta upp den rekylen som uppstår vid eldgivningen.

I äldre tider tillverkades lavetter av trä, ofta ek. De bestod av två kraftiga balkar, kallade lavettsidor, som var förbundna med varandra med hjälp av tvärslåar. Gjutjärnslavetter förekom, men blir vanligare på 1700-talet. Eldröret vilade med sina tappar direkt i lavettsidorna. Den här typen av rörliga lavetter var försedda med hjul, fältversionen hade två stora vagnshjul. Lavettens bakre del kallas svans och riktningen i sidledd skedde genom att svansen baxades åt endera hållet. Riktning i höjdled (elevationsvinkeln) sattes med träkilar (riktkilar) som trycktes in under eldrörets bakända. På fartyg kallades lavetten låda eftersom den hade lådas form. Den 6-pundiga kanonen som gjordes i Hälleforsnäs hade en gjuten lavett, placerad på en kursör, en slags räls där kanonen kunde rekylera säkert.

vasalavett

Kanonlåda, lavett från undre batteridäck på regalskeppet Vasa. Foto: Vasamuseet

gjutlavett

Lavett i gjutjärn utan kursör (Ofta förekommande på den 6-pundiga kanonen från Hälleforsnäs), på bilden ses ställhulten (eleveringsmekanismen), kombinerades med en eller flera riktkilar för att få olika vinklar på eldröret.

Foto: Kaj Eriksson

svangsvans_liten

Vallavett med svängbar underlavett (släp eller svans) – Ritning: Marinmuseum