Kanoner från två bruk ser olika ut även om ritningen är samma. Man lägger ofta till små kännetecken.  Druvan (kulan baktill på kanonen) är en sådan detalj som ofta skiljer sig. Olika kanoners form eller typ kan vara en hjälp. Man kan känna igen vissa konstruktörer, om styckena är tidiga eller sena. Men säkrast är bruksstämplar och märkning på eldrören, vanligen på kammarstycket och tappar. Även om bruksstämplar är den säkraste metoden blir det fel. Brukens gjutnummer kan jämnföras med kronans besiktningsprotokoll. Vissa bruksstämplar skapar problem. Hellefors Bruk i Södermanland och Hellefors Bruk i Västmanland är ett exempel på feltolkning. Endast bruket i Södermanland hade privillegier att gjuta kanoner. Alltså Hellefors i Södermanland, nuvarande Hälleforsnäs. Kanoner från Hälleforsnäs är märkta med ”ABn”, ”H”, ”HF” eller ”HF.SB.”.

Enligt en olycklig förväxling av två bruk vid Sjöhistoriska Museet finns fortfarande vissa uppgifter att både Huseby bruk i Småland och Hellefors Styckebruk i Södermanland tappmärkte sina kanonerna med ”H”.  Jag har inte sett någon kanon från Huseby med märkningen H. Enligt Carl Sahlin, fullmäktige vid Jernkontoret märkte Huseby sina kanoner med ”HB” Han Alltså kanoner märkta med ”H” är Hellefors Styckebruk i Södermanland. Andra  bruk har på museum felaktigt noterats som tillverkare, bl a  Hällefors bruk i Västmanland och Huseby Bruk i Småland . Av de kanoner jag sett märkta med ”H” på tapparna är ALLA från Hellefors Styckebruk i Södermanland. Kanonerna vid Sjöhistoriska i Stockholm var felaktigt märkta som Huseby Bruk. Dessa kanoner från Hellefors Styckebruk är tillverkade på 1780-talet. Både Carl Sahlin och och professor Lars-Olof Larsson vid Växjö universitet skriver att Huseby bruk övergick helt till civilt gjutgods på 1750-talet, alltså är det omöjligt att de är gjutna på Huseby.

Ett annat exempel är kanoner märkta med ”VB” (Von Berchner) på tappen som är detsamma som Stavsjö Bruk i Östergötland. De kanonerna har ofta (till och med på museum) kallats för Wirå bruk eller Vira bruk. Även kanoner märkta ”W” (Åker efter Johan Jakob Wattrang) kan vara märkta som Vira- eller Virå bruk.

Exempel på märkning av Åkers styckebruks kanoner, på bilden till vänster, märkt ”ÅB” på kanonens högra tapp år 1776, och  den högra bilden märkt ”W” (W efter bruksägaren Jakob Wattrang) visar kanonens högra tapp år 1746. Även GK, eller GC förekommer på Åkers kanoner efter järnhandlare Gustav Kierman.

Kanon märkt med ett ”H” på tappen, gjuten 1785 på Hellefors Styckebruk, Hälleforsnäs i Södermanland.

Även märkning med AB.n., HF.SB och HF användes på kanoner från Hellefors Styckebruk.

Många eldrör som du i Sverige träffar på i auktioner (även etablerade kvalitetsauktioner) och museum brukar ibland nämna fel bruk i sin beskrivning av kanonen. Vanligast fel är stycken märkta med ”H” ,”VB” samt ”W”.

vb
Stavsjö Bruk = von Berchner (släkt med första ägaren Gerdt Störningks ägo).

Eftersom bruket körs samtidigt och med samma ägare som Svärta Bruk utanför Nyköping kan kanoner märkta VB även vara gjutna vid Ullabergs masugn i Svärta.

gsw

Stämpel Virå = Efter ägaren Gerdt Störningks Wirå. Stämpeln används vid Virå bruks stångjärnshammare, ingen hytta, alltså ingen kanon-gjutning.

Tappmärke GS, för kanoner gjutna vid Störningks bruk Stavsjö/Norshammar/Svärta bruk.

NÅGRA OLIKA BRUKS JÄRNSTÄMPLAR/MÄRKNINGAR

HELLEFORS STYCKEBRUK (Södermanland)
”AB.n.”, ”H” , ”HF.SB” och ”HF”

HUSEBY BRUK (Småland)
Okänt hur bruket märkte sina kanoner.
Enligt Carl Sahlin på Jernkontoret och historikern och professorn Lars-Olof Larsson vid Universitetet i Växjö slutade Huseby bruk att gjuta kanoner på 1750-talet. Sahlin skriver i sin avhandling ”Huseby bruk i Småland” att kanonerna tappmärktes med ”HB”.

ÅKERS STYCEBRUK
”HL”, ”W”, ”GK”,  ”GC”, ”ÅB”, ”ÅKER”

Henric Lohe märkte under sin tid på Åker tappar med ”HL”
Johan Jakob Wattrang brukspatron vid Åkers Styckebruk, tappmärke ”W”
Järnexportören Gustav Kierman (1702-1766) lät märka sina kanoner från Åker med ”GK”  eller ”GC”



Gamla 1600-talskanoner från Åker märkta HL för Henric Lohe

NORSHAMMARS BRUK
”GSN”, (Gerdt Störningk Norshammar), ”G”, ”GS” (Gerdt Störningk) ev även ”VB” (von Berchner)

STAVSJÖ BRUK
”VB” (von Berchner) ”G” och GS” (Gerdt Störningk) och perioden 1834 till slutet 1859 förekommer även med hela namnet ”Stafsjö”

NÄVEKVARNS BRUK
”NQ” = Näfveqwarns Styckebruk
”DB” = De Besche

EHRENDALS STYCKEBRUK
”E B”, ”I E”, ”E C”, ”I E C”, ”O E C” och ”J E C” Även ”E B R”  kan förekomma, jag har inte sett någon kanon med den märkningen, kanske är detta enbart för civilt gjutgods, eller ev från brukets stångjärnshammare. ”E B R” finns dock med i stämpelböcker för nämnda bruk. ”I E” efter Jesper Elieson samt ”I E C” när han får sitt adliga efternamn Ehrencreutz, ”O E C” och ”J E C” efter hans söner Olov och Johan Ehrencreutz.

FINSPÅNGS STYCKEBRUK
”F”, ”Finspong”, ”LDG”, ”DG”

WEDEVÅG 
”Krönt W” OBS! Bruket saknade privilegier för att gjuta stycken, och eventuella kanoner som kom från det bruket var säkert inte märkta med krönt W utan i så fall märkta med någon av Louis De Geer eller Wellam de Besche brukstämplar från deras andra bruk med privilegier. Wedevåg var däremot under 1700-talets senare hälft en stor leverantör av kanonkulor, järnlavetter och lavettplåtar.

ÖVERUMS BRUK
”Ö” eller ”Ö och B på var sida om ett krönt vapen med ett svärd och ett Ö som är igenomstucket.


Bild på tapparna på en kanon från 1789.
Foto: Överums hembygdsförening



Eldrören hade ofta löpnummer och en rad romerska siffror på kammarstycket som berättade om kanonens gjutnummer, pundighet eller lödighet. En liten kanon med IV är således en 4-lödig och en större XII en 12-pundig o.s.v. dessa märkningar kan finnas ihop med längre strängar som till exempel VI: XVII: V. Detta var den svenska märkningen för eldrörets stapelstadsvikt: 6 Skeppund, 17 Lispund och 5 skålpund.


På bilden, en 6-pundig modell Aschling från Hellefors Styckebruk 1786:

  1. = Kronans löpnummer även kallat ordningsnummer (64).
  2. = Styckebrukets interna gjutnummer (100).
  3. = Styckets stapelstadsvikt (6 Skp. :  16Lp. : 10p.)

Här samma kanon i besiktningsprotokollet för 1786:

Samma kanon är gjuten av den skicklige styckegjutaren Pehr Jacobsson och hans styckgjutardrängar.

Pehr var född vid Hellefors styckebruk den 16 september 1743 av uppsättaren vid Hellefors styckebruk, Jacob Pehrsson och Britta Andersdotter. Pehr ansvarar i avräkningsboken över ”Canoner” för alla 6-pundiga stycken 1785-1786.

Loppen borrades troligen av ”styckebåraren” Eric Ersson född vid Hellefors styckebruk 23 november 1732 av uppsättaren Eric Ersson d.ä. och Anna Jonsdotter.