SKANSAR

En skans är en fast punkt i en äldre typ av befäst fältställning. Den så kallade fältskansen var den viktigaste typen.

En skans kunde bestå av:

  • Redutter
  • Raveliner
  • Kurtiner
  • Stjärnskansar
  • Bastionsskansar
  • Kaponjärer
  • Korsskansar
  • Öppna skansar/kanonvärn
  • Löpgravar

 

Dalarö skans, Stockholms skärgård.

Dalarö_Skans_small
Foto: Johan Fredriksson


REDUTTER

redutt

Skiss: Kaj Eriksson

Ofta dubbla, eller tredubla bröstvärn som gick runt om med ingång från baksidan. En upphöjning i mitten för kanoner som låg skyddade bakom bröstvärn i sten och sand/jord.


RAVELINER
Franskaskt låneord, ursprungligen från det äldre italienskans revellino , rivellino.

Ett framför den raka fästningsvallen (kurtinen) liggande lägre värn i en bastionsfästning, med två faser bildande utåtgående vinkel, ibland med flanker.
Ravelinen kan dels användas som fritt liggande bastion framför porten, och därigenom dels ge porten extra skydd, dels anläggas enbart som förstärkning av kurtinen utan att samtidigt vara portvärn.
Ravelinens vinkelform splittrar en anfallande styrka, och hindrar direkt beskjutning av kurtinmuren. Konstruktionen används både som torrgrav och med vallgrav. Ravelinen, har en lägre höjd än huvudvallen. Den bakre, öppna delen gör det möjligt att skjuta över ravelinen bakifrån från den övre huvudvallen mot anfallande styrkor.  Den lägre bakre delen gör det omöjligt för en anfallande styrka kan ta skydd i en erövrad ravelin.

222

Karta över Köpenhamns kastell, där 6, 7, 9, 16 och 22 är raveliner.


BASTIONER

Bastion är de  spetsiga delarna av fästningsvallen på äldre befästningar. Den bestod vanligen av murverk i sten eller tegel, uppfyllda vallar av jord eller en kombination av dessa. Bastionen var en plattform för fästningens kanoner. Kanoner placerades ut i lågt liggande kasematter (en kasematt är ett rum av gjuten betong eller murverk, inte sällan insprängt i ett berg, som utgör skydd för en artilleripjäs och dess besättning) för att försvar av vallgraven. Tack vare de spetsiga formerna kunde man eliminera döda vinklar längs fästningens murar eller vallar. Bruket att bygga bastioner blev vanligt under 1500-talet och kom att dominera befästningskonsten under 1600- och 1700-talen.

Bastionen var skansverkets viktigaste anläggning, här kunde man ge eld åt alla håll nedanför bastionen, samt ge flankerande eld framför vallarna.

Bastionen, och kurtinen (se bild nedan) som är belägna mellan två flanker, kan vara insvängda, för att skydda de kanoner som från flanken beskjuter de anfallande trupperna framför kurtinen och den bredvidliggande bastionen. Två halva bastioner jämte den mellanliggande kurtinen kallas för en bastionerad front.

De första fullt utvecklade bastionsbefästningarna i Sverige anlades av Johan III på 1580-talet vid Borgholms slott och Kalmar stads stadsvallar. De första bastionerna i Sverige, bastionerna Styrbiskop och Gräsgården, uppfördes däremot vid Uppsala slott, där byggnationen inleddes 1549 efter italiensk förebild[3] Flera exempel på bastioner finns i Kalmar som tidigare var en fästningsstad.  Andra exempel på bastioner i Sverige hittar man t.ex. i Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Landskrona, Halmstad, Varberg och Göteborg.

bastion

Bastion Kungshall, Karlskrona. 12 Hälleforsnäsare och fyra nya salutkanoner. Foto: Henrik Sendelbach

KURTINER

Efter det franska ordet courtine, förhänge, är en mur eller vall i en fästning som sammanlänkar anläggningens försvarstorn. I en bastionsfästning är kurtinen den  raka befästningslinje som förbinder två närliggande bastioner och utgör den bastionerade frontens bäst skyddade linje, huvudlinjen. På en bastionsfästning skyddas kurtinen vanligen av ett utanverk, som kallas ravelin.

kurtin

Exempel på kurtin, som binder samman två torn. Foto: Okänd


 

KASTALER/KASTELLER/FÖRSVARSTORN

Kastal av latinska castellum, som betyder befäst plats och är diminutiv av castrum som betyder borg. En kastal är alltså lika med en ”liten borg”.
Kasteller är en mer avancerad byggnad, med samma syfte som kastalen. Byggnader som kallas kastell är ofta större och kunde inrymma fotfolk och artilleri. Kastell hade ofta skyddsvallar och andra inrättningar som gjorde den svårtagen av fiender.

Ett exempel på kastell är den försvarsanläggning som finns på Kastellholmen i Stockholm.

Foto: Markus Bernet

 

kastal_nyk

Rund kastalruin, Nyköping. Foto: Kaj Eriksson

 

kastal

Gammelgarns kastal, byggd 1190, restaurerad 2005/2006.

Foto: Kjell Olsson, www.tjelvar.se 


LÖPGRAVAR/SKYTTEVÄRN

Ungefär vad vi idag skulle kalla skyttegrav. Anrättning för att ta sig mellan olika delar av skansen.

lopegrav

Löpgrav vid Othems skansanläggning. Foto: Kjell Olsson, www.tjelvar.se 


KANONVÄRN

En skyddsanordning som dolde/skyddade kanon och besättning från inkommande eld.

varn2

En provskjutningsplats för kanoner gjutna i Hellforsnäs får representera ett kanonvärn som ser ut på liknande vis.


KAPONJÄRER

En kaponjär är en utstickande del av ett befästningsverk. Det finns två liknande byggnadselement som kallas kaponjär, båda med syfte att beskjuta området omedelbart framför eskarpen eller fästningsmuren, så kallad flankeringseld. Den ena varianten av kaponjär är i princip en invallad eller täckt gång från själva befästningen till ett befäst utanverk, till exempel en ravelin eller en skans. Den andra varianten är en utskutande del på utsidan av en mur eller ravelin där flankeld han ges mot anfallare vid muren. Exempel på kaponjärer av den senare typen.

kaponjar1

Exempel på en kaponjär som helt bryter mellan två väggar i en skans. Foto: Georges Jansoone

kaponjar

Exempel på en utstickande kamponjär. Foto: Berit Wallenberg