Julita styckebruk startades av den österrikiske artilleriöversten
Melchior von Wurmbrandt, år 1627.
Melchior von Wurmbrandt uppfann den såkallade läderkanonen, en livsfarlig men lätt kanon av hårt lindat rep och oxläder runt ett järn eller kopparrör. Förstärkt med smidda ringar. Kanontypen var inte särskilt pålitlig efter ett par dagar i regn eller efter några snabba serier skott då eldröret hettades upp och materialen försvagades.
Bruket arrenderades ut 1632 till Jakob Pontusson De la Gardie, som 1637 överlät arrenderätten till den österrikiske burggreven Paul Khewenhüller.
1640 beslutade rådet, att gjutning av kanoner endast fick ske vid Julita bruk och de Geers bruk.
1644 fanns vid bruket 1 masugn, 1 fallhammare, 1 borrvind och 1 knipphammare.
Bruket lades ned 1663.
Nedan en stor oljemålning (2 x 2.5 m) beställd av någon av bröderna Trip, målad av Allart van Everdingen, född den 18 juni 1621 i Alkmaar, död den 8 november 1675 i Amsterdam, var en nederländsk landskaps- och marinmålare, bror till Cesar van Everdingen. Som synes bör denna målning vara gjord efter 1644 eftersom man på målningen hittar inte mindre än 3 borrvindar, 2 masugnar och flera smedjor.
En annan konstruktör av ”läderkanoner” var Ludvig Ripp som även han experimenterade med olika legeringar och alternativa material till kanoner, denna ”läderkanon” från Tidö är tillverkad 1627 och finns att beskåda på Livrustkammaren och konstruerades i samarbete med matematikern Eberhard Philipp.
Foto: Livrustkammaren.
